24 april

I fredags, 24 april 2009, var det 94 år sedan ungturkarna skred till verket med Operation utrota. Den väl genomtänkta planen gick ut på att skapa ett idealrike. De kristna i det Ottomanska riket passade inte in här. Därför togs beslutet att förinta samtliga kristna. Assyrierna/syrianerna, armenierna och de pontiska grekerna blev grupperna som hamnde i fokus för ungturkarnas vrede och första steg mot idealriket. Resultatet: Nästan två miljoner kristna dödsoffer.

Dock har Turkiet inte gjort upp med sina historia utan ägnar sig istället åt att febrilt förneka detta folkmord, även kallat Seyfo. Hundratals öronmärkta miljoner spenderas årligen för att förneka folkmordet.
Detta trots att forskarvärlden är enig - ett folkmord har skett.

Historikerna har gjort sitt, nu är det hög tid för politikerna att agera och visa sitt avståndstagande mot folkmord och andra brott mot mänskligheten.

/Sofisten

Rättegången uppskjuten!

Domstolen verkar finna ett nöje i att skjuta upp rättegångar - patetiskt. De vet att de yrkande inte har ett fall, utan endast falska anklagelser utan några som helst bevis. Domstolen är medveten om detta, varför väljer man annars att skjuta upp rättegångarna? Det är inte så svårt att gissa på var "den blinda" domstolens sympatier finns.

Samtliga av dagens tre rättegångar har skjutits upp till 6 och 22 maj.

Ny rättegång

Nu på onsdag, 20 april 2009, står Mor Gabriel-klostret inför en rättegång som skjutits upp otaliga gånger. Rättegångar uppskjutna utan någon speciell anledningen är vanligt i turkiskt rättsväsende. För mer info om rättstvisten, läs här.

Bloggen hoppas på att rättvisan segrar denna gång.

Amnesty vittnar om myndighetsvåld i Irakiska kurdistan

Amnestys rapport vittnar om en verklighet som av många förnekats och dementerats. Jag har tidigare i bloggen skrivit om hur det styrande partiet KDP (Kurdistans demokratiska parti) aktivt bekämpar politiska organisationer som avviker från partiets politik. Då skrev jag om hur milis tillhörande KDP använt våld för att tysta ner sina motståndare. Amnesty hävdar att säkerhetsstyrkor inte tar någon hänsyn till lagar och förordningar. Några av övertrampen är godtyckliga fängslande utan arresteringsorder, dessa gripna får varken tillgång till advokat eller veta orsaken till anhållningen. Politisk mångfald är inte något som uppmuntras i Irakiska Kurdistan utan snarare något som förhindras. Att politiska fångar torteras och försvinner utan spår är inte något ovanligt i Irakiska Kurdistan.

Källa: TV4

Gubbarna

Medieuppdådet kring sexhärvan som nystats upp och som innefattar rika gubbar och småflickor har knappast undgått någon. Och det helt rätt. Dessa män förtjänar att hängas ut offentligt. Därför väljer jag att länka till DENNA BLOGG som avslöjar männens identiteter. Nu kan man visserligen argumentera för att detta är moraliskt felaktigt, för vem vet, männen kanske är oskyldiga. Själv har jag sett lite av bevisningen mot männen, som bland annat består av bilder, ljudupptagningar och förhör med flickorna. Männen har begått vedervärdiga brott. Att sedan hävda att de inte visste att flickorna var underåriga är en pinsam bortförklaring från gubbar med en sexdrift som sträcker sig till förnedringssex med småflickor.

/Sofisten

Tankar kring jämställdhet

De senaste 10-20 åren har vi i västvärlden sätt en strävan från många olika håll om en ökad jämlikhet bland mannen och kvinnan. Det har lyckats, inte alltid, men diskussionen har kommit långt, men frågan är hur lång tid det kommer ta innan mannen tar ett steg åt sidan och ger kvinnan mer utrymme? Kanske aldrig… Vi alla strävar efter jämlikhet i samhället, men vi får inte glömma att vi trots allt är olika, och kanske är det just på den punkten alla jämlikhetssträvare har misslyckats – Hur ska vi få alla olika människor att bli mer jämlika? Ganska svårt att ha det som utgångspunkt…

Nu var det inte jämlikhet jag skulle diskutera – Utan kvinnan som en nedtryckt varelse som när hon har utnyttjats visats sig vara en väldigt underskattad varelse.

Utgår vi från den Assyriska kvinnan kan vi bara konstatera att fortfarande är hon en varelse som är förtryckt. Är det inte från hemmet så kommer förtrycket från institutionerna (Kyrkan). Det finns människor som vill försvara kyrkans patriarkala ställning bland det Assyriska folket - Men tyvärr är denna konservativa ställning väldigt farlig och enbart bakåtsträvande, vilket vårt folks situation idag borde vara ett bevis på.

Jag skrev att kvinnan är en underskattad varelse, det stämmer, men, kvinnan kan också vara blind många gånger. Det vet mannen om, här tänker jag bland annat på vilken utveckling vi ser idag i våra institutioner. Har den patriarkala kyrkan insätt kvinnans styrka och försöker fånga henne innan det är för sent? Det är ett faktum, ordförande posten i många kyrkoförsamlingar har bytts till kvinnor? Beror det enbart på kvinnans frigörelse bland Assyrier?

Nej, än har vi inte sett någon generell frigörelse hos den assyriska kvinnan. Kvinnan ses många gånger som en varelse med endast en framtida roll – Hemmafru. Det finns få riktigt självständiga kvinnor bland oss assyrier som lever ihop med en assyrisk man. De duktiga självständiga kvinnorna har ofta fått söka sig till att hitta en man bland andra folkslag.
Detta är ett tydligt exempel på hur kvinnan fortfarande förtrycks bland oss assyrier.

Ett led i att råda bot på detta förtryck är att förändra vår patriarkala kyrka som dessutom lider av andra problem. Så länge vi se kontrolleras av kyrkan kommer vi inte se någon förändring utan enbart en försämring för det Assyriska folket. Kanske ligger just förändringen i kvinnans händer?

På tal om kvinnor – Ghandi känner många till som en frihetskämpe. Han stred för sin under många år och gav aldrig upp, tyvärr fick han själv aldrig uppleva Indiens självständighet. Det intressanta ligger i hur han lyckades fånga en hel nations uppmärksamhet – Nu är det inte bara en faktor som låg bakom Ghandis lyckade ”marknadsföring” – En viktig faktor låg dock i att Ghandi charmade kvinnorna och fick dom på sin sida, tillsammans med kvinnorna skapades sedan en hel folkrörelse.

Vi fick se nästan en likadan utveckling i Liberia. Landet hade länge trassats sönder av inbördeskrig, tills kvinnorna och alla mödrar fick nog. Kvinnorna gick ihop, oavsett religion och kämpade för att männen skulle gå med på vapenvila – Vackert!

Med andra ord, kvinnan är underskattad, men det gäller också att väcka varelsen innan det är för sent…

/Assyriske Immanuel Kant

Jag är en stark anhängare av det fria ordet. Oavsett om andras ord delar min syn på saker och ting.

Ett tack till Assyriske Immanuel Kant för hans medverkan som gästskribent på bloggen med texten Tankar kring jämställdhet.

/Sofisten

Och så var det assyrierna…

Assyriernas/syrianernas/kaldéernas ohållbara situation i Irak har hamnat utanför medias intresse och strålkastarljus. Att Irak nästan tömts på sin ursprungsbefolkning är det tydligen inte något större nyhetsvärde i.

Innan USA tillsammans med sina allierade inledde sin offensiv mot Irak 2003, utgjorde assyrierna 3 procent av Iraks befolkning. Av de som flytt ur Irak sedan kriget startade utgör assyrierna en tredjedel av dessa. En ren tillfällighet?

Syrien har tillsammans med Jordanien tagit emot flest irakiska flyktingar. Syriens irakiska flyktingar består av omkring 40 procent kristna assyrier. Slump?

Är det inte det minsta anmärkningsvärt att den assyriska befolkningen i Irak mer än halverats på ett drygt årtionde sedan 1990-talets början? Höjer det inga ögonbryn överhuvudtaget?

Våldet mot assyrierna i Irak har inte visat några gränser. Det handlar om organiserade mord och andra våldshandlingar direkt riktade mot assyrierna i syfte att skrämma iväg dem. Många har fått leva med ultimatumet att konvertera till islam eller dö.

Flera religiösa ledare, som präster och en biskop, har kidnappats och mördats av muslimska attentatsmän i Irak. Dessa kallblodiga mord på religiösa ledare är jämbördigt med politiska mord. Varför? Assyriernas försök till politisk aktivitet bekämpas flitigt från många håll och endast deras religiösa bekännelse accepteras, inte den nationella strävan, av den anledningen har religiösa ledare fått agera representanter åt folket. Som bekant brukar det tillhöra politikers arbetsuppgifter. Därför.

Assyrierna benämns många gånger enbart som kristna och inte efter sin etniska tillhörighet. Detta är en medveten strategi som tydligen även smittat reportrar; i DN.se kunde man läsa följande i en artikel av Michael Winiarski: ” FLERA AV IRAKS ETNISKA GRUPPER gör anspråk på Kirkuk: araber, turkmener, kurder och kristna.” (Läs artikeln här.
Oftast är tanken bakom detta att den etniska assyriska gruppen ska assimileras bland kurder eller araber och således i framtiden enbart benämnas som kristna kurder/araber.

Winiarski kan omöjligt vara så pass okunnig att han verkligen tror att kristna är en ETNISK grupp.

Assyrierna är främst koncentrerade i Ninveh-slätten som är belägen i norra Irak. Det internationella samfundet måste sätta ner foten och göra detta område till en frizon för assyrierna. Såsom samfundet agerade när kurderna behövde skyddas från Saddam Hussein bör man nu agera för assyriernas säkerhet. Varför det ska vara annorlunda för assyrierna finns det inget godtagbart argument till.
Kurdiska partier som KDP arbetar kraftfullt för att förhindra en assyrisk frizon i Ninveh-slätten samt en assyrisk nationell etablering i området och organisering i form av politiska partier och tv-kanaler.

I Ninveh-slätten finns den självständiga tv-kanalen Ashur som upprepade gånger blivit tvingad att lägga ned sin verksamhet på grund av förföljelser mot de anställda och sabotage av produktionen.
Bakom dessa attacker står kurdisk milis som tillhör KDP (Kurdistans demokratiska parti).

Detta är en ytterst allvarlig och akut situation. Iraks ursprungsbefolkning har hamnat i kläm mellan kurder och araber som båda gör allt i sin makt för att förhindra en assyrisk aktivitet, och det med framgång.

Men tragiskt nog verkar det inte finnas något nyhetsvärde i detta.
Så media tiger liksom de politiska styrena som säger sig vara beskyddare av de mänskliga rättigheterna.
Och så var det assyrierna, men inte om denna ohållbara situation får fortskrida obehindrat.

/Sofisten

Maria Sveland? Nja, det ringer inga klockor. Ja, jag skäms lite. Jag som fått beröm för min förträffliga nutidsorientering. Jag drog väl antagligen slutsatsen att det inte var värt att memorera. Ja, det måste nog ha varit så. För hennes namn kan väl knappast undgått mig?

Bitterfittan? Jaha, det är hon som skrivit den? Nej, känns som att jag borde veta vad boken handlar om, har ju varit så mycket snack kring den. Men tyvärr. Nåväl, det händer även den bästa.

Jaja, nu personifierade jag adjektivet jobbig. Hursomhelst, denna Sveland ska tydligen haft någon utställning på Historiska museet. ”Maria – drömmen om kvinnan” ska hon ha döpt den till.

Jag har inte ju inte haft nöjet att uppleva den själv men har genom febrilt Internetsökande förstått dess budskap. Innan jag spinner vidare på debatter som efterföljde vill jag demonstrera en av mina synpunkter:

Maria, Jesus moder. I utställningen framställs Bibelns redogörelse av Marias graviditet som ett resultat av en våldtäkt begången av en ängel. Även om ingen fysisk kontakt uppstått har Maria alltså blivit våldtagen.

Jag har en bekännelse! Jag är en misshandlerska. Jag har slagit så många människor. Hårt och rått, men de alla förtjänade de! Ja, jag är skyldig, jag gjorde det – i tanken.

Ni fattar resonemanget?

Flummaskinen har varit på högvarv i Sveland och hennes gelikars fabrik. Att nu slå på - med ovanligt märklig grund dessutom - en symbol som utstrålat kvinnlig styrka och självständighet i en patriarkal värld bekräftar mina misstankar en gång för alla; man kan aldrig göra rätt som kvinna. Åtminstone inte enligt Svelands feminismintriktning som man stöter på allt oftare idag.

Förresten, nedan följer deras ideal:

Du ska aldrig använda ord som kvinna och kvinnligt
Du ska hata moderskapet
Graviditet är non grata – det bidrar till det ojämställda förhållandet mellan könen
Oj, nu föll jag rakt i fällan. Jag använde ordet kön i pluralis, som leder mig vidare till nästa kriterium:
Du ska aldrig använda ordet kön i pluralis

Okej, skitsamma, här följer en rätt klockren analys av Svelands utställning. Redovisat med vackert akademiskt språk (om än lite för akademiskt för min smak, man får ju nog av all kurslitteratur) från Ebba Witt-Brattströms sida.

Ett litet smakprov på ett lysande avsnitt direkt klippt ur artikeln och levererat till dig:

"Den här utställningen är nämligen ideologisk mer än kulturhistorisk. Den skriver om den kristna frälsningshistorien till en nutidssvensk, genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor. Den sätter Jungfru Maria på de anklagades bänk och nekar henne försvarsadvokater. Domen lyder: Mariabilden tvingar kvinnor till passivitet och underkastelse, den skuldbelägger deras sexualitet, idealiserar moderskapet samt sprider den falska och otidsenliga läran om könsskillnad."

Beskåda.

Det som gör det hela än mer roligt (ja, jag finner detta roande) är nog Svelands replik. Det hade nog varit bättre för Sveland om hon undvikit att svara. Sveland skriver mer eller mindre ett referat av Witt-Brattströms artikel och försöker lägga in lite repliker här och var. En replik på axplocket ovan: "Du får ursäkta, men bilden av en sur minipåve som yrvaket undrar vart alla lydiga undersåtar tagit vägen envisas med att stanna kvar i min skalle när jag läser din text."
Sorry, Sveland men det är undermåligt och bidrar till att "övermänniskalisera" Witt-Brattström i förhållande till dig samt göra henne överlägsen i debatten, även det i förhållande till dig. Witt-Brattström vidhåller en hög kunskapsnivå, allt medan Sveland krystar ut halvdåliga svar som inte ens förtjänar att titulera sig mediokra samt bygger upp en bild av sig själv som inkompetent flumkonstnär. Personangrepp, dessutom? Jag formas till ett frågetecken och vill bara skrika "varför?!". Sveland bygger sin egen grav i debatten.

Läs gärna även Anna Ekelunds krönika. Hon sätter punkt för debatten.

Nu kanske ni undrar hur jag kan kritisera Sveland för diverse barnsligheter alltmedan jag håller mig på den här seriösa nivån (ja, ironi). Well, jag är bara en simpel bloggare.

/Sofisten

11 februari 2009

Den 11 februari hålls tre rättegångar i Mor Gabriel-målen. För er som inte vet vad det inte handlar om och inte har orken att scrolla nedåt för att ta reda på det kan jag ta det lite kortfattat: tre kurdiska byar med starka förbindelser till regeringspartiet AKP har stämt Mor Gabriel-klostret. Bland annat hävdar de att klostret är byggt på en gammal moské. Att islam inte ens fanns vid tidpunkten av klostrets uppförande, är tydligen något man hoppat över eller inte lagt notis om.

Vidare vill man konfiskera mark inom klosterområdet som man menar inte tillhör klostret trots att klostret har bevis som styrker dess äganderätt. Detta har myndigheterna bortsett ifrån och istället tillåtit en konfiskering, så nu har detta gått vidare till domstol för att avgöras. Samtliga rättegångar som förhoppningsvis avgörs den 11 februari är uppskjutna sedan tidigare.

Massoud Barzanis mål

Följande text är hämtad från Zinda Magazine och är skriven av Mariam S.Shimoun.


Imagine…being Kurdish. Imagine the horrors of your history – a universally unwanted people, subject to endless persecution at the hands of Turks and Arabs. Imagine being mass murdered by mustard gas, used by a Ba’athist government, to deplete your villages of life. Imagine centuries of restlessness, fear, roaming the world, looking for a place to rest.
Imagine – after an American led invasion – you are left with most of Northern Iraq populated with Kurds, protected by American interests in the region, and the moral and political authority to finally, after decades, nay, centuries, envision your dream: an independent “Kurdistan”.
Imagine you are Massoud Barzani. Your father before you dedicated his life for “Kurdistan”. It is now your turn to fulfill your nationalist duty. This is your opportunity, in this chaotic Iraq, to finally have borders, protect your people from the Arabs and the Turks – to finally realize “Kurdistan”. But how would you do it? Let’s take a journey toward “Kurdistan”: let’s get rich, let’s get borders, let’s get allies, and let’s rid ourselves of enemies.
The way to begin is simple: message. With millions of dollars in Iraqi oil money, and the U.S. as an ally, you begin with one word: “Kurdistan”. And you repeat it – to journalists, in magazines, in official documents, in normal, every day conversation. You refer to “Kurdistan” as if it exists. Eventually, “Kurdistan” will conjure up an image in everyone’s mind – Northern Iraq. It will become, at least psychologically, the land of the Kurds. You have successfully planted the first seed.
Now, you must identify the obstacles: The sheer number of Kurds in Iraq is a bonus – and protection under the new Iraqi constitution protects Kurdish claims to the (Assyrian) lands…however, the Assyrians still actually live on their ancient territory, and they are claiming the land as their own. An ethnically and religiously distinct group of people who, in truth, predate Kurds in every single square inch of what is being called “Kurdistan”, are still around, have formed political parties, and are voicing their request for independence in areas Kurds want to incorporate into “Kurdistan”. What is the Kurdish Regional Government to do? After all, if Kurds are claiming this land – can’t the Assyrians just as well?
Of course they can. After all, every square inch of what Kurds call “Kurdistan”, from millennia ago, was originally Assyria. Unfortunately for Massoud Barzani, Assyrians are still there. Making a fuss. Demanding recognition that they, too, have been for millennia living at the mercy of Arabs, Turks, and Kurds. They are, quite simply, the indigenous people.
So, if you were Massoud Barzani, the best to do in this situation is offer doublespeak; extend one hand in apparent cooperation while working stealthily to destroy ethnic identity with the other.
If you were Barzani, would you care if these people were Christian? No, their religious affiliation is incidental. Would you care that they are ethnically the indigenous people of what you want to be “Kurdistan”? Absolutely. After all, they can make waves in the otherwise calm waters on the way to an independent “Kurdistan” – also known as, Assyria.
So begins the process for raising “Kurdistan” from the ashes – fierce propaganda from one side, divide and conquer from the other.
You would begin writing about “ancient Kurdistan”, marginalizing the existence and importance of the Assyrians, who have been in the region for almost 7000 years. You would begin, slowly, claiming indigenous ties to the area. You would welcome U.S. troops, knowing U.S. policy was fully on the side of your future “Kurdistan”, and little would be done to take Assyrians seriously. When the elections finally came – you would encourage voter intimidation of the Assyrians and voter fraud to increase Kurdish representation in the cities we want. You would promote parties like Mr. Afram’s “Chaldean Democratic Union”, so that you can advance the idea that Chaldeans and Assyrians are ethnically different, causing rift, argument, and discord among this ancient nation.
More importantly, you would consistently try to capitalize on the Western belief that Kurds are secular Muslims, while simultaneously ignoring and concealing the abduction of Assyrian girls from their villages, forcing them into Islam and marriages to Muslims. Murder, beheadings, mutilations, and the burning of Assyrian civilians would go unpunished, and unchecked by the Western allies.
In order to ultimately “Kurdify” the Assyrians, you would eye the churches, pushing for “Christian” identity rather than “Assyrian” identity. What could be better for the future stability of “Kurdistan” than encouraging betrayal to a 7,000-year-old ethnicity? If the Assyrian minority begins allying with their churches and church leaders - identifying only as “Christians” - instead of allying with their political representatives - and identifying as “Assyrians” - eventually, with enough time, the idea of “Assyrian” will be lost. Ultimately, the ancient language will be lost. They will dwindle in numbers. They will forget their history, their martyrs, they will cling to their religious leaders and forget the Agha Petrouses, the David Perleys, and the Yusef Maleks, who fought and gave their lives for Assyria. Instead, these Christians will ultimately be content with becoming, ever so slowly, “Kurdish Christians”.
Indeed, if you were Massoud Barzani, you would ensure the ultimate memory loss of the Assyrians, these ancient people, by supporting their churches, and ignoring – to the point of utter disrespect – their political representatives. You would build great monuments to their God and allow basic city infrastructures to ruin. You would fund Christian religious leaders while allowing roads to go unmended, schools to crumble, and bridges to collapse. If Zowaa builds a community center – then “Kurdistan” will build a bigger one next door!
And at long last, after all of this is accomplished, you would sit back and watch these people bicker amongst themselves, unraveling in disunity, doing your job for you. Much like the American divide between the republicans are democrats, you would watch as these people attack each other according to their affiliations – Mar Bawai? Or Mar Dinkha? Zowaa? Or Bet-Nahrain? Friends will become enemies, husbands will turn on their wives, and priests will forsake their parishioners. The Assyrians will spend years arguing, as to what their actual name is – Chaldo-Assyrian? Syriac? Assyrian? You would truly enjoy yourself, as your vision of a united “Kurdistan” became clearer, stronger, while these people busied themselves with discrediting each other, attacking each other, and choosing loyalties based on jealousy, competitiveness, religious and political affiliations, rather than what is truly best for the nation as a whole.
And you will continue - dividing and conquering, dividing, and conquering…while the Kurds are uniting.
For “Kurdistan”? That is what you would do, if you were Massoud Barzani.

Demonstration i Tyskland med enorma proportioner för Mor Gabriel

Rättegångarna mot Mor Gabriel-klostret upprör många känslor…hos många människor. Klostrets stora betydelse för den assyriska/syrianska gruppen ger sig nu till uttryck.
I Berlin samlades assyrier från Belgien, Holland, Schweiz, Österrike och från hela Tyskland för att visa sin solidaritet med Klostret och för att protestera mot konfiskeringsförsöken, som jag skrivit om tidigare.
Gator spärrades av för att ge plats åt demonstranterna, som enligt officiella siffror från Berlin-polisen uppgick till drygt 19 000.

Demonstranterna gick ut med budskapet: Rör inte Mor Gabriel!

Utöver representanter från assyriska/syrianska organisationer hölls även tal av armeniska förbundets representant, tyska evangeliska kyrkans företrädare samt rättsaktivister. Även författarna Yelda Özcan och Recep Marasli deklarerade sitt stöd för klostret.
Gemensamt för de flesta talarna var vädjanden om att lämna assyrierna i Tukriet i fred samt att uppmärksamma orättvisor som det feodala systemet och byvaktssystemet innebär.

Byvakter verkar fritt i området och förtrycker assyrierna/syrianerna. Assyrierna har ingen chans att komma undan dessa förövare, dels pga deras numerära överläge och dels pga att de är beväpnade med statligt finansierade vapen.

/S